Bildanalys - Vincent Van Gogh

Jag har valt att måla och skriva om konstnären Vincent Van Gogh och mitt konsverk jag valt heter "Landväg i Provence vid natt". Han använde oljefärg när han målade denna tavla och det var maj 1890. Samma år som han avled. Han målade denna tavlan en månad innan han dog vilket var en av anledningarna till att jag valde den, det var en av hans sista verk. Bilden föreställer ett träd, i mina ögon en liten gran, som står vid en väg där människor går och åker vagn. Man ser enkelt att det är natt för den mörka, blåa bakgrunden som visas på konstverket. Jag tycker att den ensamma granen med det mörkblåa väcker en känsla av lite dysterhet. Ensamhet kanske? Den ser ju väldigt ensam ut när den står stor och vacker fast nästan ingen liv brevid sig förutom de få människor som går på gatan. Man kan också tro att Van Gogh vill göra 'publiken' små rädda när de kollar på bilden för att den visar så mörka färger i olika former. Ensamhet väcker ju skräck enligt mig. Van Gogh använder mörkare färger högre upp på konstverket men ljusare längre ner. Han har även valt att lägga in små ljusa punkter i det mörka. Kanske vill han säga att det finns ljus i det mörka som händer i hans liv? Detta var trots allt en månad innan han tog sitt liv. Såg han någon annan utväg innan? Längre upp på konstverket, i de mörka färgerna, har han även valt att använde runda former medans där nere, vid det ljusare partiet, använde han rakare former. Jag tänker som jag sa innan, på ensamhet. Jag tänker också på som sagt dysterhet. Granen ser ensam ut när den står vid vägkanten och när man ser de små människorna åka i vagnar och gåendes på gatan så inser man ännu mer hur ensam och lämnad den ser ut när den står där. Man ser det hemtrevliga huset långt därifrån och kanske var detta någonting som Vincent också ville förmedla? De små ljuspartierna i det mörka väcker ju också upp andra känslor som, hopp. Jag undrar verkligen om detta var det Van Gogh ville säga med detta konstverk... När man allstå kollar på bilden ser man ju nästan bara granen men om man tänker på hur det ser ut runt omkring kan jag tänka mig att det är ganska tomt. Det känns som om det bara går en väg emellan två fält och att det inte är så mycket mer växter runt omkring. Så känns det för mig iallafall när jag kollar på bilden. Jag hittade bilden i en konstbok som Jenny hade. Jag fastnade liksom för den direkt när jag såg den ligga där i boken. Jag tror dock inte detta konstverket är ämnad för min egen åldersgrupp. Den är nog mer ämnad för de äldre. Jag tror som sagt, att den vill förmedla ensamhet. MEN, att även fast det kanske ser väldigt mörkt ut i vissa lägen så finns det alltid hopp.

I min pastisch ville jag förmedla värme. Alltså tvärt emot det Van Gogh ville visa i sitt konstverk. Jag har använt mig av varma färger och runda former för att det ska visa mjukhet och värme. Hjärtat i mitten förmedlar också värme. Min bild är mer ämnad för alla åldersgrupper eftersom jag tror att alla kan relatera till den. Redan när man är barn känner man ju värme från sina föräldrar, exempelvis.